24 november 1999
debattsidan.com
Av Filip Björner
Läs även mina tidigare artiklar
|
24 november 1999 |
debattsidan.com Av Filip Björner Läs även mina tidigare artiklar |
|
|
Mord är mord
Är det verkligen... ...värre att bli mördad än att bli mördad? Är det verkligen värre att bli torterad än att bli torterad? Hur kan det vara en mindre synd att förfölja människor än att förfölja människor? Hur kan det vara ett mindre brott att förtrycka människor än att förtrycka människor? Varför anser svenska riksdagspolitiker att en människoutrotning är syndigare än en människoutrotning? Varför bryr sig inte Göran Persson och de andra riksdagspolitikerna om att lille Kim klubbades till döds på sjuttiotalet, medan de ojjar sig över att så skedde drygt trettio år tidigare med lille Efraim? Jag syftar givetvis på fallet Birgitta Dahl. Hon, som är de folkvalda riksdagsledamöternas valda talman, har i mer än tjugo års tid förnekat en av 1900-talets största och råaste människoförintelser. Hon sitter kvar i orubbat bo, därför att svenska riksdagsledamöter inte bryr sig om att lille Kim klubbades till döds. Eftersom de inte bryr sig om själva mordet, så bryr de sig inte heller om att Birgitta Dahl har förnekat det. De struntar i att hennes förnekande av Terrorns Kambodja är en ekvivalent till det sätt varmed den ökände franske historierevisionisten Robert Faurisson förnekade mordet på lille Efraim. Låt oss konkretisera saken; för det är verkligheten som det handlar om. Det som nu följer är en glimt ur en rapport, som Göran Persson & Co anser att det är förlåtligt att en svensk politiker hårdnackat har förnekat i över tjugo [1] års tid: |
|
|
Ja, så gick det till. Redan år 1978 kunde Birgitta Dahl läsa i en gedigen och genomarbetad rapport att barn klubbades till döds. Det var människobarn som råkade ut för detta, och det struntar idag Vissa människoliv är alltså mindre värda än sälars liv, enligt de uppfattningar som just nu råder i det svenska parlamentet. Denna ohyggligt irrationella värdering gäller bl.a. för de människor som på sjuttiotalet mördades i de gulröda khmerernas Kambodja, men inte för de människor som på trettio- och fyrtiotalen mördades i de svartröda nazisternas Tyskland. För Göran Persson och hans riksdagskamrater är massmord av människor inte lika med massmord av människor. Kanske är det till och med så illa ställt att en majoritet av Sveriges röstberättigade befolkning anser samma sak? Kan det verkligen vara så illa? Är människorna i Sverige okunniga om fakta, eller är de verkligen fullständigt kallsinniga inför utrotningen av lille Kim? Dessutom måste vi nu också ställa frågan om politikerna egentligen bryr sig om mordet på lille Efraim, eller om deras uppmärksamhet på detta faktum bara är ett rent opportunistiskt påhitt? För om de inte bryr sig om kommunisters massmord, kan de väl inte heller Är det verkligen rimligt att morden på lille Kim och lille Efraim bedöms så olika? Nej, det kan det ju inte vara ifall politiken skall bygga på en objektiv måttstock, dvs. på den yttersta, enda rättmätiga och verkligt objektivt moraliska måttstock som finns. Måttstocken ifråga kan nämligen inte vara någonting annat än just respekten för människoliv qua människoliv. Ingenting står rätt till, förrän mänskligt liv och lycka rakt av värderas lika högt som mänskligt liv och lycka [1] Birgitta Dahl har förnekat uppgifterna om massmorden i Pol Pots Kambodja i mer än tjugo års tid. Hon rasade mot de tidigaste rapporterna och avfärdade dem alla, med indignation och propagandistisk inlevelse, som lögner. Hon avfärdade därmed även den rapport som citatet är hämtat ur, vilken publicerades ett par år efter hennes första förnekanden. [2] Citatet återfinns på sidorna 62-63 i boken Terrorns Kambodja. Författarna är John Barron och Anthony Paul. På svenska utkom boken år 1978 på Contra förlag. ISBN 91-970170-4-3. Den finns fortfarande tillgänglig att beställa från förlaget, eller att efterfråga hos svenska bokhandlare som alltjämt kan ta in den via Seelig. |
|
