23 juli 2007
debattsidan.com
Av Filip Björner
Läs även mina tidigare artiklar
|
23 juli 2007 |
debattsidan.com Av Filip Björner Läs även mina tidigare artiklar |
|
Kontextuell absolutism
Väldigt många människor anser sig veta... ...att ingen människa är allvetande. Men de flesta av de människor som någon gång påtalar detta faktum tänker sällan på att de då själva yttrar sig bombastiskt om att de säkert vet detta. De tänker inte medvetet på implikationen, att om man helt säkert vet att ingen människa är allvetande, då har man en absolut säker kunskap om något, och följaktligen vet man också att säker kunskap inte fordrar allvetande. Perceptuell baskunskap Objektivismen är en av flera filosofier som hävdar att människan kan uppnå absolut säker kunskap. Men det är den enda moderna filosofi som hävdar detta, och som samtidigt förnekar att uppenbarelse är en giltig kunskapskälla. Allt slags vetande börjar med mentalt lagrade perceptioner. Perceptioner är direkt givna varseblivningar som består av automatiskt integrerade sinnesintryck. Endast våra sinnesorgan kan ge oss giltiga baskunskaper. Och den enda giltiga kunskap vi kan addera till baskunskaperna är de strikt logiska reflektioner vi själva gör om våra baskunskaper. När du läser en text så varseblir du att den texten finns. Det är ett absolut säkert faktum som dina sinnesorgan ger dig ett direkt vittnesbörd om (vilket är dina ögon ifall du läser visuellt, din hud om du läser med dina fingertoppar, eller dina öron om du lyssnar på en talad text). När du reflekterar över bokstävernas, ordens, meningarnas och avsnittens innebörd, så använder du ditt eget, strikt personliga, intellekt. Att tänka är alltid en självständig sysselsättning, oavsett hur mycket hjälp vi än kan erhålla från varandra. Människor kan tolka och uppfatta texters innehåll på olika sätt, men ingen människa kan med vett och sans i behåll förneka de vittnesbörd som sinnesintrycken ger henne om textens existens. Perceptionerna är den yttersta vittnesbörden som vi alla har – oberoende av varandra – om att det finns en verklighet, och att denna består av den integrerade summan av alla fakta. Fakta är verklighetens beståndsdelar, och våra sinnesorgan är den direkta metod varmed vi erfar dessa fakta. Misstag och kognition Hur kan vi så veta någonting säkert, då vi ju också har förmågan att missta oss? Hur kan vi säkert veta att vi inte alltid misstar oss? Det enkla och banala svaret är, att våra misstag, hur många de än må vara, och hur grava de än må vara, alltid är en avvikelse från det normala. Ja, vi måste ju förvärva oss en viss mängd säker kunskap för att överhuvudtaget vara kapabla att begå något misstag. Så är det, därför att ett misstag alltid är en slutledning som strider mot någon tidigare kunskap som vi redan har. Kunskap och kontext Utifrån denna lilla inledning till det stora ämnesområde som kunskapsteorin är, skulle jag kunna skriva flera artiklar om olika aspekter på ämnet. Men jag har just nu bara intentionen att förmedla en enda aspekt på den kontextuella kunskapens natur. Jag tänker nu fokusera på hur vi själva kan ordalägga oss för att förtydliga för oss själva hur vi integrerar en viss mängd säker kunskap med allt vårt övriga säkra vetande. Det handlar om hur vi måste göra vissa enkla förbehåll för det faktum att vi inte är allvetande. Och jag tänker exemplifiera detta med ett vanligt förekommande diskussionsexempel, genom att besvara frågan: Vet vi säkert att solen stiger upp i morgon? Till att börja med så får jag påpeka att jag med talesättet "solen stiger upp" inte menar att det är solen som rör sig i en cirkelliknande bana kring jorden. För vi vet ju att det är jorden som roterar ca. 365 gånger runt sin egen axel under den tid som den samtidigt fullföljer en elliptisk bana med solen stabilt placerad i den ena brännpunkten. Och vi vet att våra ögon ger oss korrekta sinnesdata om att det är fotoner som rör sig från solen till jorden under loppet av ca. 8 minuter, fast det krävdes en enorm mängd mänsklig aktivitet och forskning för att komma underfund med detta faktum. Vi vet också mycket annat, som t.ex. att ljuset från fjärran stjärnor kröker sig något i närheten av solen och vi vet att man under 1860-talet upptäckte att helium finns i solen, innan man upptäckte att helium också finns här på jorden. Kan vi så säkert veta att solen stiger upp i morgon? Vi vet inte säkert om vi själva lever då och får erfara det. Och vi vet inte allt vad det är som fortfarande finns att få reda på om solen. Vi känner till en statistik om hur solen har betett sig tidigare, och vet utifrån det vad vi i normalfallet kan förvänta oss, men tänk om morgondagen likväl blir annorlunda? Eller om det inte alls blir någon ny morgondag? Vi vet ofantligt mycket mer om solens natur idag än vad människor visste under antiken. Vi vet, sedan Newton räknade ut det, att ca. 99% av solsystemets massa finns i solen. Och vi vet hur olika solar genomgår olika faser, där de ändar sina "dagar" som s.k. "svarta hål" eller som s.k. "dvärgar". Beräkningen för vår egen sol är att den har för liten massa för att i slutändan bli något annat än en vit dvärg, samt att några miljarder år återstår av den nuvarande förbränningsformen. Statistiken om solens beteende i det förflutna ger oss inte ett säkert svar på frågan om solen stiger upp i morgen. Det rätta svaret måste vi istället söka utifrån vår vetenskapligt avancerade kunskap om solens identitet. Det kan vi göra därför att solen, liksom en vilken som helst annan entitet, lyder under identitetslagen. Identitetslagen säger att en sak är vad den är. A är A. Och som en följd av identitetslagen säger orsakslagen att en sak måste agera i enlighet med sin natur. Så solen måste fortsätta agera i enlighet med gravitationslagen och de andra fysikaliska naturlagarna som råder i universum. Integration och förbehåll Men... räcker denna kunskap till för att vi säkert skall kunna veta att solen stiger upp i morgon? Tänk om vetenskaparna har missat några aspekter som påverkar händelserna? Tänk om de har räknat fel på hur lång tid det kan tänkas ta innan solen kollapsar? För det är ju möjligt att begå misstag. Det vet vi ju alldeles säkert och visst. Även vetenskaparna kan ta fel. Så... vet vi verkligen säkert att solen stiger upp i morgon? Ja, det gör vi, på ett kontextuellt säkerställt sätt. Vi kan uttrycka det så här: ALL vår integrerade kunskap talar för att solen stiger upp i morgon, och vi kan därför säga att under förutsättning av att inget oförutsett inträffar, så stiger solen upp i morgon. Det är just det lilla förbehållet "under förutsättning av att inget oförutsett inträffar" som definitivt avgör saken. Med det förbehållet, som vi i vårt normala tänkande inte ens behöver bry oss om att tänka explicit, utan kan låta vara underförstått, så har vi en säker kunskap om att solen stiger upp i morgon. Identitetslagens totalgiltighet Att en sak måste agera i enlighet med sin natur vet vi ännu säkrare. Det är ett metafysiskt faktum som följer av identitetslagen, och identitetslagen medger inget undantag. För identitetslagen är ett faktum som gäller om alla andra fakta. Dvs.: Existensen existerar och existens är identitet. Vår kunskap om solens fysikaliska natur är inte lika säker som vår perceptuellt erhållna baskunskap eller som vår metafysiska kunskap. Den är dock väldigt solid i avseende på vad vi vet om förutsättningarna för att solen skall stiga upp i morgon. Kokplattor och katter Nu till ett annan fysikalisk fråga. Om vi sätter en kastrull med vatten på en kokplatta på spisen och skruvar upp värmen maximalt för den plattan, vet vi då säkert att vattnet så småningom kommer att koka upp? Det som vetenskaparna har kommit fram till är att rent vatten vid det atmosfäriska gravitationstryck som normalt råder vid havsytans nivå kokar vid en specifik temperatur. På celsius-skalan kallas den temperaturen för hundra grader. Vi vet därför följande. Om vi har någorlunda rent vatten i kastrullen, och om elutrustningen fungerar, och om temperaturen i vattnet i kastrullen stiger till hundra grader eller något mer än det, samt om inget oförutsett inträffar, så kommer vattnet att börja koka när det har blivit tillräckligt upphettat för det. Notera nu att jag tog med förbehållet "om inget oförutsett inträffar", för jag kan ju inte helt säkert utesluta att inte grannens katt kan ha smugit sig in och har beredskap att skutta omkring i köket så att något ämne som är kyligare än hundra grader hamnar i kastrullen precis innan vattnet annars skulle ha börjat koka. Så... under förutsättning av att inget oförutsett inträffar, så vet vi säkert att vattnet kokar upp som vi förväntar oss att det skall göra, i enlighet med vattnets natur och i enlighet med alla de fysikaliska förhållandena som påverkar vattenmolekylerna. Al Quida och pacifism Nu till ett tredje exempel. Vet vi absolut säkert att terroristorganisationen Al Quidas ledare inte kommer att sprida en video via den arabiska nyhetskanalen Al Jazeera i morgon, där de förklarar att de har kommit till insikt om att Gud inte finns och att de därför nu har blivit fredsälskande pacifister? Vi vet ju att enskilda människor kan ta sitt förnuft till fånga och komma på bättre tankar, så är det inte därför möjligt att alla Al Quida-ledarna plötsligt kommer fram till den gemensamma slutsatsen att de inte längre gillar islam, men däremot uppskattar den västerländska yttrandefriheten? För att göra en lång historia kort, så är ett sådant scenario inte möjligt i verkligheten. De gravt irrationella människor som leder Al Quida är oförmögna att samtidigt komma till en god och förnuftig insikt. Här må skepticisterna invända, att nåväl, sannolikt är det väl inte, men inte omöjligt. De enträget kunskapsförnekande skepticisterna menar att vi inte kan ha en säker kunskap om detta. Men... det kan vi. Med det följande lilla tillägget... Och nu hoppas jag att 89% av de som läser denna artikel kan säga efter mig i kör: "Under förutsättning av att ingenting oförutsett inträffar." Overkill Ja, ett fjärde exempel blir overkill. Så jag bromsar här. Jag antar att de flesta läsare har snappat upp poängen nu. Ni håller nu nästan allihopa med mig om att vi människor kan ha en hel del absolut säkra kunskaper. Ni håller med mig om att våra perceptioner ger oss tillförlitliga baskunskaper. Och ni håller med mig om att ifall vi tänker logiskt och integrerar våra kunskaper skickligt, så kan vi komma fram till en hel del kontextuellt säkerställda kunskaper av härledd natur. Vi vet nu allihopa att nästa gång det regnar så faller regnet ner mot jorden från molnen ifall inget oförutsett inträffar. Vi har dessutom allihopa klart för oss att vetenskaparnas fortsatta kunskapserövringar är en bra sak, som gagnar mänskligt liv och lycka. |
|