8 december 2001
debattsidan.com
Av Filip Björner
Läs även mina tidigare artiklar
|
8 december 2001 |
debattsidan.com Av Filip Björner Läs även mina tidigare artiklar |
|
Viljans identitet
All vilja... ...är fri vilja. Om den enskilde individen överhuvudtaget har en vilja så är denna fri. Friheten är nämligen en huvudaspekt av viljans identitet. Och frasen "fri vilja" är därför en tautologi. Tankens frihet, eller mer tekniskt uttryckt; dess icke-automatiska funktionssätt, är ett faktum, som tillsammans med tre andra specifika fakta Kärnan i denna artikel är just en kort beskrivning av de fyra fakta som tillsammans konstituerar det enskilda faktum som är viljans identitet. Jag vill dock börja med att påpeka att jag ansluter mig till Ayn Rands uppfattning att viljan är själva valet att välja eller inte. Viljan är därför ingenting mindre än "...the choice that controls all the choices you make..." [1] Och detta val är alltid närvarande hela livet ut. Det är med andra ord ett oundvikligt val. Vi är alla nödsakade att välja och denna nödsakning är ett faktum som nedan kommer att upplistas som det fjärde i ordningen av de fyra fakta som konstituerar viljans identitet. Axiomatiskt begrepp Det finns ytterligare en viktig aspekt på begreppet vilja som jag håller med Ayn Rand om. [2] Begreppet vilja är ett axiomatiskt begrepp, vilket bl.a. innebär att det inte kan spaltas upp i mera primära delar, eller med Rands egna ord om just axiomatiska begrepp: "...cannot be analyzed, i.e., reduced to other facts or broken into component parts." [3] Men för att förstå henne rätt, så skall man ha klart för sig att hon med termen "...analyze..." här menar en sådan "analys" som syftar till att "bevisa" existensen av ett axiomatiskt begrepp med hjälp av negerande begrepp. För det vore ju inget annat än nonsens att försöka bevisa existensens existens i termer av icke-existens, eller medvetandets existens i termer av icke-medvetande, eller viljans existens i termer av icke-vilja. Det är dock möjligt att påvisa existensens existens inför en annan individ genom att svepa armen omkring sig och säga: "Jag menar allt det här, samt allt annat som också finns till." Medvetandets existens kan man endast påvisa inför en annan individ genom att uppmana denna att introspektera. Man kan säga till en annan person: "Tänk efter! Finns det några tankar i ditt huvud?" Och viljan kan man endast påvisa på ett liknande sätt: "Finns det några egna tankar i ditt huvud, som du själv har hittat på att fokusera på?" Svaret på den frågan är i bästa fallet, "Javisst!", och därmed har viljan demonstrerats så som varande ett specifikt medvetandeattribut. Viljan är alltså ett mänskligt medvetandeattribut som kan identifieras och begripas. Och, som jag i denna artikel vill visa, så är det möjligt att Fyra konstituerande fakta De följande fyra aspekterna på det mänskliga medvetandet och den fria viljans identitet existerar inte oberoende av varandra, men vi kan likväl fokusera på dem separat:
Vi tar nu dessa punkter en i taget. Jag skall demonstrera att de är självklara fakta, som ingen vettig människa kan förneka. Och därefter skall jag ställa dig en avgörande fråga. Den frågan går ut på om du kan klara av att integrera dessa fyra fakta och uppfatta dem tillsammans som ett enda faktum. Medvetandebegränsning Den här punkten gäller inte enbart det mänskliga medvetandet, utan alla möjliga slag av medvetanden som finns och som kan tänkas finnas hos levande varelser. (Och det är just därför vi kan veta att gudsbegreppet inte har någon existensiell referent, vilket jag tidigare har påpekat i min tredje artikel.) Men eftersom vi här endast behandlar det mänskliga medvetandet, så vill jag nu fråga dig, bäste läsare: Hur är det fatt med dig? Är just ditt medvetande begränsat, eller är du en allvetande varelse? Eftersom jag utgår från att du är en människa med vett och sans, så tar jag för givet att ditt svar är ett tydligt "Nej!", för du är helt säker på att du inte är allvetande. Så vi kan konstatera genom vår introspektion att det mänskliga medvetandet är begränsat. Vi fastslår alltså att den mänskliga medvetandebegränsningen är ett absolut säkerställt faktum. Tankens icke-automatik Men hur är det ställt med tänkandets natur? Kan en människa "tänka" mekaniskt, som om hon vore en tanklös och programmerad robot? Eller måste en människa anstränga sig för att hålla sina tankeföremål i fokus? Kan en vilken som helst människa lösa en matematisk ekvation utan att mentalt anstränga sig? Kan ett normalbegåvat barn lära sig ett helt nytt språk enbart genom att snabbt bläddra igenom en ordbok? Är tänkandet en krävande konst? Finns det mer eller mindre svåra problemställningar som en människa kan brottas med? Finns det överhuvudtaget något sådant som intellektuella utmaningar? Finns det tankemöda? Jag skulle kunna demonstrera att det mänskliga tänkandet är icke-automatiskt, genom att undersöka en lång rad konkreta exempel och sedan dra en induktiv slutsats utifrån det. Men det finns en snabbare metod att påvisa fakta i målet, som förhoppningsvis också kan vara mer övertygande. Det är att knyta ihop tankens icke-automatik (så som varande en orsak) med tankens felbarhet (så som varande en verkan) och påvisa att tankens felbarhet är ett faktum. Felbarhet Den förra punkten Felbarheten är lika enkel att påvisa som medvetandets begränsning, och det är inte så konstigt eftersom vår felbarhet främst beror på att vi inte är allvetande. (Och denna poäng råkar dessutom demonstrera det intima sambandet mellan alla de tre första punkterna.) Återigen är det genom vår introspektionsförmåga som vi erhåller svaret. Så; här är min kuggfråga till den vakne och vetgirige läsaren: Har du någonsin begått ett tankefel? Har du tänkt en aldrig så liten smula fel någon gång i hela ditt hittillsvarande liv, eller har du aldrig någonsin gjort det? Det roliga med svaret på denna frågeställning är, att ifall du vet med dig själv att du har begått så mycket som ett enda pyttelite tankefel någon gång, så vet du följaktligen med 100 procent säkerhet att du själv är en felbar person. Och om du vet det, så vet du dessutom om att alla andra människor kan tänkas tänka fel någon gång, och alltså är alla människor felbara. Valnödsakning Nödsakning är inte det samma som tvång. Tvång är ett beteende som endast kan utövas av människor mot människor. Att initiera tvång är att initiera en akt som strider mot någons vilja. Nödsakning är naturens villkor, som är oss givna. Ett av dem är valnödsakningen, vilket innebär att vi i våra vakna och medvetna liv inte kan undfly nödvändigheten att fatta val. Så långe vi lever är vi ständigt nödsakade att välja: Vi måste hela tiden välja om vi vill fortsätta att leva eller inte. Dvs.: Vi kan själva välja mellan fortsatt liv eller död, men vi kan inte undfly valet mellan liv och död. Ty; även det att välja valet att inte välja är att välja. Vi kan lägga oss ned och invänta döden, om vi så vill, men vi kan inte undfly valet att välja. Och varenda gång som vi medvetet väljer att leva, så väljer vi samtidigt att göra det på ett visst sätt, vilket i sin tur innebär åter nya val och valsituationer. Så valen ynglar av sig. Ju mer vi väljer, ju flera nya valsituationer uppstår. Om vi t.ex. väljer en utbildning, eller ett yrke, en hobby eller en livspartner, så medför varje sådant stort livsval med nödvändighet en oöverskådlig mängd av övriga val i våra liv. Vi föds och vi måste dö. Däremellan måste vi fatta mängder av val. Det är vi nödsakade till. Och vi måste göra alla dessa val med våra begränsade medvetanden som bara innehåller en unik mängd personliga kunskaper, samt med hjälp av våra icke-automatiska tankeansträngningar som medför risker för tankefel. (Lyckligtvis kan vi också upptäcka och korrigera många av våra tankefel, samt uppnå en hel del säkerställda kunskaper, ifall vi är duktiga på att tänka i enlighet med fakta, samt om vi medvetet integrerar våra kunskaper.) Integration av fyra fakta Nu är det dags för den sammanställande frågan. Kan du klara av att integrera de fyra faktabitarna och uppfatta dem tillsammans som ett enda faktum? Kan du smälta ihop dem mentalt till en sammansvetsad summa? Kan du integrera fyra aspekter av det mänskliga medvetandets natur till en enda integrerad tankeenhet? Den integrerade summan är det faktum som vi kallar "vilja". Det är de redan nämnda faktabitarna som tillsammans konstituerar viljans identitet: 1+2+3+4 = Viljan Kan du se helheten? Kan du förstå hur de fyra faktabitarna är aspekter på varandra? Kan du se hur faktabitarna 2 och 3 inte skulle kunna existera utan varandra, samt inte heller utan bit 1? Kan du se hur de fyra blir ett? Isåfall har du insett och förstått den fria viljans identitet. Och det är definitivt en viktig insikt som det är värt att du ser till att du håller kvar i ditt goda minne. Om du har insett att de fyra punkterna är absoluta fakta i sig, samt har insett hur de tillsammans bildar ett gemensamt faktum, så har du därmed dessutom insett ytterligare en sak. Då har du också insett att viljans identitet är ett orsaksbundet faktum. Fri vilja är ingenting mystiskt. Viljan är både ett absolut faktum och ett absolut orsakssamband. Övriga frågeställningar Men, men... var detta allt? Vad med materialismens förnekande av medvetande, som givetvis också förnekar existensen av fri vilja? Och: Vad med ett explicit ställningstagande till dikotomin mellan determinism och indeterminism? Och: Vad med de många svåra frågorna kring utvecklingen av individuella karaktärsegenskaper? Och: Vad med arvsyndsbegreppet? Och: Är verkligen filosofen Ayn Rands uppfattning om fri vilja så annorlunda än den som filosofen Immanuel Kant hittade på? Och: Är viljans identitet verkligen oförenlig med instinkter, som alla andra däggdjur har, men som människan helt och hållet saknar? Detta är viktiga frågor och jag tänker inte undvika dem, men jag tänker inte heller göra denna artikel så lång som det behövs för att ens ytligt besvara dem. Det finns ett bättre alternativ: Jag har valt att ta upp dessa frågor pö om pö i efterdebatten. Bl. a. kommer jag att skriva ett inlägg med rubriken "Karaktärsutvecklingsargumentet". I det inlägget kommer jag bl.a. att förklara hur vi helt säkert kan veta att en person som t.ex. Thomas Quick, Adolf Hitler eller Göran Greider är ond, oavsett hur många negativa påverkningar en sådan individ kan tänkas ha erfarit under sin uppväxt. Och i ett annat inlägg skall jag syna Immanuel Kants irrationella uppfattning om viljans natur. I denna artikel har jag alltså medvetet begränsat mig till det allra mest väsentliga som finns att veta om viljans identitet. Och det finns en särskild orsak till det, som är av pedagogisk karaktär. Integration av premisser över tid Jag gör inget anspråk på att vara en duktig pedagog, men jag känner iallafall till ett vanligt förekommande problem, som gör det svårt för goda filosofiska premisser att vinna gehör i vår kultur. Vid flera tillfällen har jag samtalat med vänner och bekanta om viljans identitet, särskilt under de två senaste åren, men även vid flera tillfällen under 90-talets andra hälft. Och det har hänt flera gånger att jag muntligt har anfört de fyra aspekterna som konstituerar viljans identitet. Det intressanta är att en del personer
Ooops... Det där var visst en rejäl repetition, men det lär ju alltså vara nödvändigt att repetera dessa fyra aspekter för att somliga skall kunna komma ihåg dem. Fast det gäller inte dig, eftersom just du är så mycket duktigare på att komma ihåg väsentligheter än vad alla de andra läsarna är... Nåja... Vad är det som gör att en del människor inte klarar av att integrera nya idéinsikter? Hur kommer det sig att somliga låter den gamla bråten med blandade medvetna och undermedvetna idéer tränga ut de nyförvärvade insikterna ungefär lika totalt som om de aldrig skulle ha ägt rum? Svaret på den frågan har en hel del med filosofins natur att göra. Det har något att göra med hur de djupaste filosofiska premisserna verkar i våra personliga tankar och i vår gemensamma kultur just nu. Det har även en hel del med samspelet mellan det medvetna och det undermedvetna att göra. Det beror bl.a. på hur vi genom våra egna fria val långsiktigt styr våra liv och utformar våra egna personligheter. Vissa människor är duktiga på att skärskåda sina egna tänkesätt och sina egna premisser, medan andra inte är det. Vissa personer har medvetet koll på sitt undermedvetnas kärninnehåll, medan andra inte har det. Och de som inte känner sina egna undermedvetna premisser så bra, blir ofta inkapabla att logiskt jämföra djupa premisser fullt ut. De faller därför lätt offer för den bråte av motsägelsefulla idéer som de får sig till livs. De klarar inte av att mentalt smälta ned alla idéer på ett koherent och verklighetsanknutet sätt. Denna artikel är skriven för dem, lika mycket som för dig som redan är expert på den logiska introspektionens konst. Och eftersom jag vill ge samtliga läsare en god chans att smälta kärnan i denna artikel, så håller jag mig till den. Kärnan i den här artikeln är fortfarande de fyra faktabitar som tillsammans konstituerar ett axiomatiskt begrepp. Minns du dem alla fyra? Integration och integrationsförmåga är förresten ytterligare ett ämne som det finns flera goda anledningar att titta närmare på någon gång, t.ex. i efterdebatten här... Viljan och förnuftet Och nu till ytterligare en liten fråga: Vad har så den fria viljans identitet med människans liv och lycka att göra? Jo, viljans identitet är en omistlig del av förnuftsförmågans natur. Den mentala mötespunkten (eller det mentala "gränssnittet", för att använda ett nutida modeuttryck) mellan viljan och tänkandet ligger i begreppet fokus. Det att använda sin vilja; alltså det att välja; handlar ju ytterst om valet att fokusera eller inte fokusera, och det att tänka handlar ju också om att mentalt behandla en selektivt utvald kunskapsmängd. Att tänka eller inte tänka är i sig alltid ett öppet val, och i grunden är det identiskt med valet att fokusera eller inte fokusera. För att vara förnuftig, så måste människan Återstår bara att tillägga att förnuftet råkar vara människans främsta överlevnadsmedel. [1] Sidan 944 i Atlas Shrugged. Av Ayn Rand. New American Library. New York. ISBN 0-451-11009-9. (Originalet utkom år 1957.) [2] När detta skrivs så känner jag inte till något ställe i Ayn Rands egna skrifter där hon hävdar att "fri vilja" är ett axiom, men den uppfattningen förs åtminstone fram i en bok som gör anspråk på att vara en sammanfattning av hennes filosofi, i enlighet med hennes undervisning. Se sidorna 69-72 i Leonard Peikoffs bok Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand. Förlaget Dutton. New York. December 1991. ISBN 0-525-93380-8. (Och den boken bygger på en tidigare föredragsserie om Ayn Rands filosofi, som hon själv hörde och sanktionerade.) Dessutom skriver Ayn Rand själv uttryckligen (i sin kritik av begreppet arvsynd), om hur tanken på en tendensbelastad vilja strider mot viljans identitet, just så som varande fri: "If the tendency is of his choice, he cannot possess it at birth; if it is not of his choice, his will is not free." Citatet är hämtat från sidan 951 i Atlas Shrugged. [3] Sidan 73 i Ayn Rands bok Introduction To Objectivist Epistemology. New American Library. New York. ISBN 0-451-62171-9. (Innehållet publicerades först som artiklar i hennes egen skriftserie under åren 1966-1967. I bokform utgavs den först år 1979.) På sidorna 73-74 skriver hon även detta: "One can study what exists and how consciousness functions; but one cannot analyze (or 'prove') existence as such, or consciousness as such. These are irreducible primaries. (An attempt to 'prove' them is self-contradictory: it is an attempt to 'prove' existence by means of non-existence, and counsciousness by means of unconsciousness.)" Det samma gäller viljans identitet. Den kan både påvisas, demonstreras och begripas, men inte "bevisas" i termer av icke-vilja. Min analys i denna artikel är endast en titt på några oskiljbara aspekter, och jag 'bevisar' ingenting om dem som inte lika direkt och introspektivt kan demonstreras om viljans existens i sig. Men jag tror att många läsare i vår tid lättare kan begripa viljans identitet genom att först identifiera dess huvudaspekter och därefter integrera dem, än enbart genom att identifiera den grundläggande valfunktionen i sig. Detta beror på de problem som föreligger med diverse irrationella premisser som genomsyrar vår kultur idag, och som vi gärna kan titta närmare på i efterdebatten. (Visserligen har jag i denna artikel påpekat hur enskilda individer har haft problem att integrera mina argument, så att de själva kan komma ihåg dem över längre tid. Men jag har också haft positiva erfarenheter av mina muntliga diskussioner, för jag har ju konstaterat att flera personer har övertygats av mina argument |
|